ung mamma
Jag är vad man idag kallar en "ung mamma"!
Jag var endast 22 år gammal när Ängla kom till världen och Emil då 24 år.
Vi har alltid varit yngst överallt, i mammagruppen, på babysimmet och nu på dagis.
Men det har aldrig varit ett problem för mig. Att vi blev gravida efter 2 månaders förhållande
fick ju oxå många att rynka på näsan (ja de e ju inget jag rekomendera förståss)!
Men för mig kändes det rätt, de var de enda som betydde ngt.
Vår barnmorska jag gick till under graviditeten sa vid vårt första möte efter att jag talat om hur allt låg till:
"Då var detta meningen", dom orden har jag med mig än idag!
En så länge har jag inte känt av en enda negativ sida av att vara en ung mamma (men nu är ja ju iof 25!).
Ängla älskade jag sedan dagen hon blev till där inne i magen, å ännu mer när hon kom ut såklart!
Efter den dagen har de kännts som vi alltid varit 3 st i familjen.
Självklart har vi haft alla problem som småbarnsföräldrar har, vem ska få sova osv.
Från sånna som inte har barn får man ofta höra:
"Då stannar livet"
"Då får ja ingen egentid"
"Man blir så bunden"
med mera..
Jag tycker synd om dessa människor, eller så är dom extremt omogna (å då ska man inte skaffa barn i och för sig...).
Livet blir aldrig sig likt igen de vill ja lova, men det är bara till de positiva :)
Den känslan kan man inte förklara för ngn som inte upplevt det.
Visst, man kan inte springa på krogen, men de vill man inte häller (jo, ngn gång då&då, men vid kl 12 brukar de räcka för min del :)
Man har alltid ett ansvar, men ett härligt ansvar.
Många ggr kan man känna sig trött och less, men då behöver man bara snacka av sig lite å gå och kolla på sitt barn som sover, så vet man:
Man har de underbart!
Och så behöver vi inte känna oss stressade över barn nr 2, utan kan ta den tid med Ängla vi anser hon behöver innan nästa barn! För vi kommer ju va unga då med :)
Hej! jag är också en ung mamma ;)
Jag var oxå 22år när vår flicka föddes, hon blir 8år iår. Och vår lilla blir fem i år. Och jag blir 30år. Jag är också ung iförhållande till andra mammor var jag än kommer, alltså i jämförelse med min stora dotters föräldrar. Ibland har det stört mig lite då jag inte alltid blivit tagen på allvar (Har det kännts som). Ser yngre ut änn vad jag är oxå, de flesta tror att jag är 23- 24 år!
Jobbigt ibland, men rätt häftigt oxå.=)Förhoppningsvis får vi ju ett längre liv ihop med våra barn, barnbarn osv. Ha en bra dag!
Det är så bra och sant det du skriver :) Är också ung mamma, är 19 år och har en son på 1 år. Och jag instämmer i allt du skriver!
Lycka till med allt i livet, älskar din blogg!!
Kram
Vilka bra ord ! Kunde inte sagt det bättre själv !
Jag var 24 när Nova kom ! Hade haft ett förhållande med hennes pappa i 3 ½ år, men vi separerade redan bara någon månad efter Nova föddes av olika orsaker, framförallt pga omognad tror jag från det andra hållet, ändå såg jag aldrig det jobbiga som det största utan Nova ! Så fort jag fick flytta in hemma hos mamma o pappa med Nova så levde jag upp ordentligt och levde livet med denna lilla underbara tjej som man älskar så det gör ont ibland!
När hon var 7 ½ månad ungefär träffade jag Joel, som blev en bonuspappa direkt för henne och som älskar henne oändligt , och besvarat ! Hon e nu en underbar 19 månaders tjej som har en bra relation både till sin biologiska pappa och hans föräldrar och kontakten funkar jättebra även om varannan helg är jättejobbig för mig från o till !
Ja och som du skrev så blev ni tillsammans o gravida fort, jag o Novas pappa hade varit ihop ett tag o det höll inte, så jag tror på barnmorskan, e det meningen så e det ! Meningen var inte att vi skulle vara tillsammans men att vi skulle få underbara Nova tillsammans o ha det bra på varsitt håll !
Mm vissa förstår inte underverket med att få barn ! Ja ibland e man trött så man nästan grinar men nästa sekund ler man eller gapskrattar åt den där lilla underbara tjejen man har !
fin blogg du har. hittade den nu när jag sökte efter Tarzan, läste ditt inläg här om ung mamma jag var oxå 22 när jag fick eddy,hade inga kompisar som hade barn då, fast nu har dom kommit ifatt nu har nästan alla barn.. men jag har aldrig ångrat en sekund att jag skaffa barn som 22 åring man älskar dom från första stund även om dom kan va lite jobbiga ibland he he.. ha det bra
Otroligt bra skrivet. Jag håller med till 100 %. Förutom att jag inte är en lika ung mamma som du då... :-) Jag är 31. Ha det gott och lycka till med Tarzan och lianerna!
Kloka och sanna ord.För oavsett att jag
tillhör de `äldre`mammorna så är livet så mycket bättre sen barnen kom.Ibland undrar man vad man gjorde innan dom kom.I mitt fall så var jag sambo i tio år utan att få barn mycke pga av min hormonsjukdom Stein Leventhal.Det tog slut o Micke kom in i mitt liv ett halvår senare var jag gravid.Gissa om jag var glad.Och din barnmorska var klok.Trevlig helg och ta det lugnt i lianerna *s*..Kram Camilla
galet bra skrivet, totally agree :)
Wow vad vackert.....Saknar er....hehe
Härligtatt läsa de du skrivit.Jag var oxå ung 20 år när din bror kom, o de har jag aldrig ångrat.Livet är så meningsfullt med barn.O nu berikar alla barbarn mig,tänk att mina gener förs vidare både på gott o ont..ni är livet för mig. puss
Min mamma fick mig när hon var 23, har aldrig sett henne som "ung mamma".
Men det var väl annorlunda då.
Nu vill jag vra aego ett tag innan jag skaffar barn! Det är viktitg att kunna ha karriär samtidigt också (som du har och följer drömmarna).
Så länge inte det sätter
stopp för ens egna drömmar så kan man skaffa barn när man vill.
Jag vill vara 26-27 nånting.
Men något jag lär tmig är att det lbir aldrig som man tänkt sig!
Vi kände att vi ville bli klara med våra utbildningar och få fasta jobb först. Vi har vänner som skaffade barn innan dom började studera och dom hade det ju ganska mycket kämpigare genom studieåren, både ekonomiskt och tidsmässigt.
Men nackdelen är ju att man blir lastgammal när barnen blir vuxna, när Calle är utflugen har jag bara några år kvar till pensionen.
Jag var oxå ung mamma -84 till en flicka. Alltid yngst på BVC, babysim och senare som förälder i skolan. Men va´gjorde de´? Så vi slog till en gång till -87. Pojke. En av varje sort. Tur tyckte många!
Visst var det väl tufft ibland, men det är det väl för alla oavsett ålder. Nu e´ man 45 och rullar tummarna. Det är mycket man slipper nu t ex föräldramöten, vara klassmamma, insamlingar till "fröken",skjutsa runt på aktiviteter osv osv.
Det värsta som kan hända -säger barnen idag, 23år och 21 år, är följande. "Bara vi slipper träffa dig (er) på GRAND!"Jag får VIP- inbjudan ibland från Grand. (Fattar inte varför) :)
Men våren är lång och mannen i mitt liv är förtillf. upptagen med annat fram till april. Han springer omkring i tropikhjälm och snackar om sin dotter och lianer, (dottern är inte min :) så kanske jag tar risken att gå på GRAND.
Jag var 21 när jag fick min första!
Jag tror snarare att det är en fördel att vara en ung mamma än en äldre mamma.
När man är äldre så har man skapat sig ett liv som många inte är beredda på att rucka på när barnen kommer. Man har skapat sig ett bra materiellt ställt liv och man är van att ha mycket egen tid. Detta är man inte beredd att släppa.
Min mamma hade inte ens fyllt 18 år när hon fick mig! Jag var två år när hon stod utanför systemet som 20-åring i väntan på att få komma in. Jag var med!:-) Fast jag minns inget såklart!:-D
Och jag hade alltid den yngsta och snyggaste mamman på alla föräldramöten och dylikt och de va jag så stolt över!:-D
Jag va 25 när jag fick Lovisa o va nästan yngst överallt iaf, även fast mina polare fick barn samtidigt.
Jag och syrran va på ett fik en gång och då kom de fram en äldre mamma och sa att de va så kul att se yngre mammor, varpå syrran tittade på mig och sa: "Men du e ju inte ung..." "Men de vet väl inte hon!" svarade jag! Hahaha!:-D
Håller me!! Ja va 21 år när ja fick min son=)
