Klippkort?!

Jag kan nog skaffa "klipp-kort" på förlossningen tror jag.
Trots en lugn dag i går fick jag sådana fruktansvärda sammandragningar så att jag inte kunde stå på benen och tårarna sprutade!
Pratade med förlossningen som bad mig komma in (igen!).

När jag kom dit trodde dom att jag skulle föda eftersom jag hade spå ont..
"Nej, jag är bara i v 22!" sa jag
"oj då, sätt dig här"
Sedan fick jag världens gulligaste sköterska (får man önska sköterska när man ska föda?) :)
Hon pratade lugnt med oss och satte ctg (stavas?) på magen.
Hon förberedde oss på att det kunde bli inläggning i Lund..

Sedan la sig värkarna/sammandragningarna utan spruta, men vi fick vänta på doktorn som vart ledig först 23:30 (då var vi rejält hungriga!)
Återigen gjordes ett ultraljud för att se så jag inte var öppen, men som tur var hade dessa sammandragningar inte häller öppnat upp mig!
Sedan kollade hon bebisarna som är riktigt busiga där inne. Hjärtanen slog fint och dom mådde bra.
Tack gode gud!

Så det blir väl till att åka fram åt tillbaka till sjukan då dessa "värkar" kommer, för man kan aldrig veta om det öpnnar sig.
Men jag hoppas att detta ger med sig och att vi ska få lugn och ro.

Bebisfakta i v 23
(från gravid.se)

Ditt barn är ca 20cm långt mellan huvud och stjärt och vikten omkring 600g. För varje dag som går ser kroppen mer proportionerlig ut. Barnet börjar se ut som en fullgången bebis, men fortfarande kan man urskilja skelett och organ genom huden. 

Innerörats ben har hårdnat och då hörseln blivit skarpare kan barnet särskilja olika ljud, såväl inifrån som utanför din kropp. Tänk dig hur bullrig din kropp är. Magen bubblar, hjärtat bankar och blodet forsar. Ditt barn kommer att känna igen din röst på tonläge och rytm när det föds. Prata gärna med det så mycket du kan redan nu. Då forskning visat att barnet i magen lättare uppfattar djupa manliga röster än höga kvinnliga, är det lika viktigt att pappan pratar mycket med det ofödda barnet. Det kan mycket väl hända att du får en spark till svar och du stimulerar även nervsystemets utveckling. 

Kommentarer
Postat av: Sara Li

Åååh jag tycker så synd om dig att behöva uppleva dessa fruktansvärda värkar redan! Det är på tok för tidigt ju... så bra att bebbarna mår bra i alla fall och tur att du inte har öppnat dig... de kan gott vänta några veckor till att komma ut! Kram till dig!

2009-03-10 @ 10:57:26
URL: http://sarali76.blogg.se/
Postat av: Anna-Karin

Ja där blev vi allt rädda allihop. Skönt att det gick bra. Hoppas du slipper dessa värkar mer nu.

Var rädd om dig

kram

2009-03-10 @ 11:13:30
Postat av: Jossan

Vilken jobbig resa ni har ! Tur att de små mår bra där inne synd bara du ska behöva ha ont ...

2009-03-10 @ 11:58:07
URL: http://shoppingmorsan-jossan.blogspot.com
Postat av: linn syster

jag älskar dig zara!

pussa dina små underverk ängla och dom två bebisarna<3

2009-03-10 @ 15:29:05
URL: http://cryyourtears.blogg
Postat av: eva-marie

Vad jobbigt rent fysiskt du har det, men värst måste den psykiska påfrestningen vara. Får du inga kloka råd av läkare och barnmorskor? Bör du inte ta det väldigt lugnt de närmaste veckorna. Dina små behöver ju vara kvar så länge det bara går. Tvillingar brukar ju vilja komma ut lite tidigare än ett enda barn, men de får minsann inte komma innan de kan klara sig utanför mammas trygga mage. Jag tänker på er, skickar varma tankar och kramar.

2009-03-12 @ 18:46:31
URL: http://www.metrobloggen.se/evam

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0