Arboga mamman
Varför gråter inte Emma?
När vi ändå är inne på böcker. Fick denna bok av en snäll person som vet att jag tycker om just sanna berättleser.
När jag väl börjat läsa denna bok kunde jag inte lägga ned den.
Alla har vi hört talats om Emma som miste sina barn då en galen svartsjuk tyska stod i hennes hall och kallblodigt mördade hennes barn & ett försök att mörda även Emma.
Detta är Emmas berättelse om vägen tillbaka efter den tragiska händelsen.
Hur hin isolerades & inte fick veta vart hennes barn var eller någonting om ovärlden.
Sakta började hon få minnesbilder om vad som hänt henne.
Boken berörde mig något enormt.
Av kärlek, sorg & illska!
Jag tycker Emma är en fantasiskt stark människa.
Läs boken!
Så du har läst den nu? Ja visst berör den mycket? Emma är en fantastisk person som jag har lite personlig kontakt med och hon är helt underbar. En fantastisk tjej, och jag är så glad att hon nu har fått en liten dotter och att hon lyckats gå vidare, trots att hon gått igenom det värsta man kan uppleva.
KRAM!
Hej igen Zara!
Jag bad Emma gå in på din blogg och läsa vad du skrev om hennes bok. HOn har läst härinne och bad mig att hälsa så gott till dig.
Kram
PS: Emma har två bloggar. Läs gärna dem
Carina: Jag läser hennes bloggar. Hon är en fantastisk människa! Inte många som haft sådan sorg som vänder det till kärlek. En annan hade känt hat! Beundrar henne och tycker hon är en bra förebild! Stark kvinna!!
Kram
Världen är liten. Min syrra var huvudmoderator på sajten (FL) där Emma hade sin blogg. Syrran fick stänga av bloggen medan hon låg på sjukhus, för folk mordhotade barnens pappa och liknande idiotier via kommentarsfältet medan hon låg i koma. För övrigt väldigt otrevligt bemötande han fick på alla sätt och vis, han fick bryskt veta att hans barn var döda när han satt med handbojor i baksätet på en polisbil och ingen har väl någonsin bett honom om ursäkt för det? Men det står kanske om det i boken? Tur att dom hittade den riktiga mördaren, annars hade han väl suttit inne fortfarande.
Olle: Ja, han fick det inte lätt. Enligt boken så fick föräldrarna frågan om Emma hade några ovänner. Pappan hade varit en bra pappa, men mot Emma våldsam där misshandel hade förekommit. Så deras svar var ju såklart att han var den enda dom kunde tänka sig.
I de flesta brottsfall är det ju en närstående som är gärningsmannen/kvinnan. I detta fallet blev det verkligen olyckligt. Stackars pappan!! Jag funderade mycket på honom när jag läste boken. Hur känner han? Hon nämner inte honom så mycket, för hans skull enligt henne. Kanske han inte vill bli omnämd, jag vet inte.. Han förtjänar en ursäkt. Men jag tror aldrig att Emma trodde att det var han. Pappan till Emma trodde väl det inte heller innerst inne vad jag kan förstå i boken.
