Då var...
Då var det änglas tur... Hon hade kräkts ute på dagisgården 10 min innan hon skulle gå hem. Det ena avlöser det andra. I går kväll innan tvillingarna skulle lägga sig kräktes Älvin. 2 veckors diarré av virus och sedan magsjuka på det! Man kan säga att detta är och har varit en prövning för en emetofob Som mig! Fortsättning följer.....
Bara bilden var en prövning för en emetofob som mig!! Hinkar får mig verkligen att rysa :( Fan vad starkt av dig ändå att ta hand om magsjuka abrn, det klarar inte jag!!
Sara: jag försöker. Men så fort hon lutar sig över hinken börjar hjärtklappningen och svettningarna och jag skriker på emil!
Men hon har inte kräkt mer... Skönt! Hoppas det håller sig så...
Usch, jag lider med dig. Vi har ännu inte varit me dom kräksjuka med de små men jag fasar redan. Måste bara tillägga att Ängla är så otroligt fin, en perfekt kombination av era drag! Håll ut och hoppas att ni blir friska snarast möjligt.
Usch, era stackare!! Jag tycker ni borde fått nog nu, krya på er massor nu!!
Stackare... vilken rundgång Ni råkat ut för...
Jag kan ju inte riktigt förstå det jobbiga med att barnen kräks då jag inte har nån fobi. Men har förstått att det är riktigt jobbigt att tampas med. Men vad tror man när man har barn liksom? Jag har 3 dagisbarn och jag förstår ärligt inte hur man klarar av vardagen om man är så rädd för detta....?? Men det är ju jag det.
Som "tröst" kan jag ju säga att du iaf slipper kräkas själv (förhoppningsvis) själv går jag på cellgifter och myr pyton! Och ovanpå det en 4-åring och två 2-åringar med sina smittor.... Life's great!! :S
Hoppas barnen kryar på sig snart
Har man inte haft någon fobi (en irrationell, ihållande rädsla för särskilda situationer, objekt, aktiviteter, eller personer) så är det klart att man inte kan förstå känslan.
Jag har en dotter som har emetofobi (som du vet sen tidigare). Jag har sett hennes fobi, hennes skräck och ångest sedan hon var 10 år (hon är 24 nu) Det är hemskt för henne och som mamma känner man sig maktlös o förtvivlad.
Som ett litet inflikande till dig Malin, som skrivit en kommentar om "hur man klarar av vardagen om man är så rädd för detta", så kan jag säga att det gör man. Man klarar vardagen. Man älskar sina barn över allt annat, som de flesta föräldrar gör. Vardagen är där men även fobin och ångesten. (som att vara skräckslagen för små spindlar, ormar eller höga höjder)
Krya på er Zara. Emetofober brukar oftast klara sig från magsjuka :) (fast jag vet att det är en klen tröst, men jag måste ändå säga det. Jag är en tjatmamma o tjatGunilla)
KRAAAAAAAAAAAAAAAM!
Hälsning till Vackra Ängla....Gumman vi tänker på dig och hoppas att du krya på dig snart....Gud du bara växer och växer....vi måste ses snart och när ni är friska och det är bättre väder....Leon hälsar sååååååååå mycket kramar på er alla;)
