Deppig!
En underbart rolig film men talangfulla skådisar i huvudrollerna.
Jag skrattade så jag fick gömma mig under täcket för att inte väcka barnen..
Behöver verkligen få skratta nu..
Jag har kommit in i "down-period" där det mästa känns ganska tungt.
Jag har fått stresseksem på händer, fötter & ben!
Jag är nära till gråt & allmänt hängig.
Dagarna bara försvinner och jag får inget gjort.
Tvätten växer och dammtussarna gör det samma.
Vet att alla säger " men strunta i om det är stökigt".
Men hur många vill egentligen leva i ett smutsigt & stökigt hem? Jag vill inte det.
Jag mår inte bra av det.
Vilda tar sig fram överallt nu vilket gör det extra viktigt att ha ett rent golv tycker jag..
Jag älskar mina barn över allt annat på denna jord & skulle aldrig vilja vara utan dem, men jag känner mig kvävd!
Känns som jag bara skulle vilja rymma bort för en dag. Få andas & bara va!
Kan du också känna så i bland?
Emil stackarn som jobbar hemma får väl häller aldrig någon riktig tid till det.
Han har en massa som ska göras nu inför Skönheten& Odjuret.
Hittar inga bra rutiner.
Det är så lätt att ropa på hjälp när han är hemma, vilket jag vet är fel.
Men det har varit så mycket en tid nu med sjukdommar.
Jag brukar vara så stark, men just nu känner jag mig svag.
Har sagt till honom att åka till biblioteket & sätta sig så att han får vara i fred.
Sedan har vi mina smycken.
Tycker det är så roligt att det går så bra & vill satsa på det.
Men det är svårt att hitta tide.
Kanske borde vi göra något slags schema!?
Har du några tips!?
Det där med egentid får man väl se efter i stjärnorna på så där 18 år framöver ;)
Nej, mnu tog jag nog i.
Men jag tror knappt jag har 10 min för mig själv under en hel dag.
När barnen lagt sig vid 20:00 har jag som bekant en liten (eller den stora) som kommer upp stup i ett för att berätta att hon inte kan sova..
Dom där timmarna mellan 20-22:00 är så värdefulla, visst är dom?
Finns det någon som inte behöver egentid?
Jag har nog alltid haft stort behov av att bara få vara själv en stund.
Om än mer just nu med två små pluttar & en stor plutt.
Jag och Emil är väldigt "dåliga" på att skaffa barnvakt för nöje (tex om man vill gå på bio, ut och äta...).
Ber vi om hjälp är det när det verkligen behövs. Tex när vi arbeta eller gå till läkare, ja ni fattar.
För mig är det nog det dåliga mamma samvetet som gör det.
"Har jag skaffat barn, så får jag vara hemma med dem!"..
Till viss del är det ju sant, det finns ju folk som ständigt lämnar bort sina barn för nöje..
Men någon gång i bland skadar ju faktiskt inte barnet/barnen.
Det vet jag också.. Men det finns säkert fler än jag som känner igen sig i detta!?
Mycket handlar säkert om kontroll också, eller hur!?
Jag vet att de flesta mammor med små barn känner som jag (ja det finns ju självklart dem som tycker allt e toppen!) och att det är en fas i livet man går igenom.
Men vi kanske kan hjälpa varandra med tips om hur vi/ni får det att fungera med hem, jobb, barn & egen tid.
Jag har alltid haft svårt att lämna hemmet och bara sticka & träna tex.
Känner att jag lämnar Emil i "sticket".
Kanske man skulle blir bättre på att ta för sig?
Man glömmer fort hur det var också. För jag kan inte minnas att jag tyckte det var så jobbigt med Ängla.
Men då hade jag ju bara henne i och för sig..
Men man minns nästan bara det mysiga, är det inte så?!
Återigen vill jag påpeka att jag älskar mina barn högt och skulle inte vilja leva ett annat liv en det jag gör trots att det känns tungt just nu...
En underbar bild på mina flickor.
Vilda fick Piggelin på sjukhuset när hon låg inne för uttorkning.
Hon lärde sig snabbt vad det var.
Se som hon tigger av stora syster som inte är sen att läska henne ;)
(Nej, jag ger inte de små glass hemma!)
Mina små matvrak.
Ska vi äta middag och inte dom får man ladda upp med majskrokar & smörgåsbitar :)
Ska vi ha, ska dom ha!
Jag känner verkligen igen mej.. nu när mina barn är 7,4 och 3 får jag ju i alla fall sova på nätterna vilket är skönt men kroppen är inställd på att vakna och lyssna så att barnen andas så jag vaknar fortfarande utan att jag egentligen behöver det.. Jag tror inte att det finns många mammor som tycker att alla dagar är guld, det går upp och ner helt enkelt, man älskar ju inte sina barn mindre för det! Egentid är viktig men inte alltid så lätt att få till, jag blir ofta stressad av egentid.. De timmarna på kvällen är guldvärda men då somnar jag oftast ;) Och det här med städning, det säger många till mig att det gör inget om det är lite damm i hörnen och bla bla bla men då mår jag verkligen inte bra... jag vill ha städat och rent och helst ingen tvätt i tvättkorgarna... så jag förstår precis hur du känner!!! Jag vet inte om jag har några direkta tips så men att hjälpas åt är ju bra, dte har tagit mej 8 år att tillåta min sambo att hjälpa till... han är världens bästa men tyvärr är jag sån att det blir bäst om jag gör det själv... Ett tag städade jag barnens rum varje dag men det gör jag inte längre, plockar väl varje kväll men städar deras rum en gång i veckan... Det är inte lätt, man ska va på topp och fixa allt men man orkar inte alltid samtidigt som man vill ha ordning... En helg bara du och Emil kanske vore nåt? Jag och min sambo ska åka iväg en helg om några månader, det ser jag redan fram emot! Hoppas att det blir bättre snart! Kram!!!
Usch vad jobbigt Zara de känner jag igen när min son v liten(nu e han 12) Och jag va ensamstående med honom till jag träffade Per för snart 4 år sen.
De va riktigt tufft, man va utmattad och deppig jämt! Så förstår att de måste vara extra tungt med 3 barn, även om man älskar sina barn så behöver man egen tid. De gör bara en till bättre mamma, så va inte rädd att be någon passa dem små liven för att ni vill ha egen tid. Gå på bio, ut o ät ja vad som helst bara du och Emil. Tror ni båda behöver de. Jag lovar du kommer se vilken skillnad, du kommer bli gladare, man uppskattar saker och ting mkt mer!
Ja eller varför inte resa bort en helg? Hotell eller vad som helst? Finns mkt kul att göra:)
Jag hoppas jag va till lite hjälp iaf, och att ni kommer på något ni kan göra, så ni får lite egen tid! De är även bra för barnen att komma hemifrån! Bara nyttigt! Min syster e likadan, hon lämnar inte bort sin dotter (Endast om de e riktigt viktigt) och jag har sagt samma till henne.
Så fixa nu barnvakt och ha kul:)
Kraaam!
Zara, jag känner igen mig så väl i allt du skriver. Jag har inte haft en enda ensam HEL dag sedan mina barn föddes och min äldste är ju snart 10 år. Min mamma passar dem hemma hos mig om jag behöver ut och handla eller upp till stan i något ärende, men hon tar aldrig alla tre med sig hem. De är inne i en period då de är väldigt bråkiga och kaxiga, och min mamma orkar inte. Det gör knappt jag :)
Peter och jag hade aldrig barnvakt åt barnen. Vi gick aldrig ut. Jo, bio en gång. Då var mamma här och passade barnen åt oss. När Peter dog, så blev jag plötsligt ensam med tre barn och även om jag absolut inte har behov av, eller lust till, att gå ut och roa mig, så skulle det vara trevligt att bara kunna ta tåget ner till Malmö en dag och gå runt och shoppa, äta gott och slippa tänka på att skynda sig hem. Du skulle också behöva komma hemifrån en hel dag, kanske åka iväg över dagen. Och du, jag vet att jag inte känner era barn, men jag ställer gärna upp och passar dem en hel dag, om du vill göra något eller om ni vill göra något tillsammans, du och Emil. Jag menar det. Jag har ju mina tre barn så det finns andra barn att leka med. Tror inte att du kommer att nappa på det, men jag vill att du ska veta att möjligheten finns kvar om allt blir för mycket. Oftast räcker det med några timmar eller en dag för sig själv så man kan ladda batterierna.
Jag sitter här just nu och skulle verkligen behöva komma ut och träffa en annan vuxen en liten stund. Det är jag och barnen, jag och barnen, jämt. Jag älskar också mina barn över allt annat men ALLA behöver andra vuxna och att komma iväg utan barn. Jag har möjligheten att ta mig till stan i eftermiddag utan barn men det är så trist att göra allting ensam. Så då blir jag hemma istället. Ja, det är svårt det där med egentid. Jag brukar trösta mig med att jag kan åka till Malmö och shoppa och si så där 10-12 år.
Jag förstår hur du känner dig, Zara. Jag känner igen tomheten, vet hur deppig man kan känna sig, hur man tycker att ingenting händer, man får ingenting gjort och man är såååå trött.Både fysiskt och psykiskt. Och det är inte alls konstigt. Du har tvillingar och ett barn till. Jag har varit i samma sits som du är i nu. När Markus var 10 månader gammal blev jag ju gravid med trillingar, som blev tvillingar. Försök komma iväg en enda dag, Zara. Gör något bara för DIG. Och jag menar det jag säger. Jag kan hjälpa dig med barnen.
KRAM!
Carina
Såg den filmen för snart ett årsedan på förhandsvisningen.. jättebra film...
Du har rätt Zara, jag har datorn med mig, lyx att få ha den för sig själv :) Ang. det du skriver; jag tror inte det finns någon småbarnsförälder som INTE känner sig som du beskriver ibland. Det viktigaste tycker jag är att man acceperar att man kan känna så ibland utan att få dåligt samvete eller tycka man är en sämre förälder. För som du säger, hur man än mår ibland så älskar man sina barn villkorslöst, man vet det själv och dem vet det. Det är det enda som räknas! Egentid/partid är ju alltid en knivig sak när man får barn, men vi har resonerat så att det inte behöver betyda ett projekt att skaffa barnvakt eller att vi måste göra något jätteavancerat som att planera massa saker eller åka bort en hel helg, för det är just sånt som är svårt att få till (tycker jag iaf) Det kan tex vara nåt så enkelt som att be en granne komma in och sitta hos barnen en timme på kvällen när de somnat så att vi kan ta en gemensam kvällspromenad med hunden, eller som i somras då vi åkte iväg och tog ett snabbt kvällsdopp. Jag kan också känna precis som du ibland, att jag inte "borde" vilja ha egentid, jag ska ju vilja vara med mina barn. Och det vill jag ju men både dem och jag vill ju ha en glad och enrgifylld mamma. Och om du då blir lite extra glad och pigg av att få en timme för dig själv på stan så gynnar ju det er alla! :)
Mailar dig vid senare tillfälle, mår bättre än väntat iaf :)
Kram till dig och familjen, hoppas ni har en mysig dag!
Hej
Ja du Zara, så som du känner dig har nog alla känt det någon gång. Att ha tre små barn att ta hand om är mer än ett heltidsjobb. Du ska absolut inte känna att du inte gör rätt. Att vara med sina barn är det finaste som finns men det tar i bland musten ur en. Jag har varit ensam min son sedan han föddes och det var många gånger jag kände mig deppig och nere, tänkte att det var ju inte så här jag trodde det skulle vara. Men som väl är så går livet upp och ner. Om jag ska ge dig ett litet tips så är det att be om hjälp, skaffa barnvakt en kväll och bara var hemma och mys. Jag lovar, detta mår inte dina barn sämre av. Jag hade också svårt för att be om hjälp men fick ibland tänka - jag är inte bara mamma, jag är Birgitta också.
Nu går det mot ljusare tider och som småbarns förälder brukar allt bli lite lättare då
Birgitta
Jag känner igen mig i allt du skriver, När jag fick Felicia för snart sju år sedan så fick jag en förlossningsdeppression, den kom inte direkt efter förlossningen utan nästan en månad efter jag satt med henne i knäet och bara tittade på henne visst inte vad jag skulle göra hon satt o grät, till råga på allt så hade hon kolik, jag är evigt tacksam att man hade den spärren kvar man tänkte många gånger kan du inte bara vara tyst och sova någon gång, Jag tog kontakt med bvc och jag fick komma till en psykolog via dem och det hjälpte mig dit gick jag först 2gånger/ v och sen trappade vi av till 1gång och sen till 1 varannan vecka. Jag kommer inte ihåg hennes första sex månader. Hennes första år halv satt jag upp i sängen och sov med henne på magen för när hon väl hade somnat så ville jag inte väcka henne för så fort vi la henne i från oss så vaknade hon. När hon väl kunde vända sig själv så låg hon och sov på mage.
Nu hadde jag bara ett barn så jag har svårt att sätta mig in i att ha två små sammtidigt, Jag tycker att ni får försöka att släppa det dåliga mamma samvetet skaffa någon som kan passa barnen så att ni får komma iväg och göra något bara du och Emil för det är jätte viktigt. De är inte så små längre. första gångerna kan de vara hemma hos er om ni tycker att det är bättre och sen kan man utöka det suggsesivt. Jag vet att det är svårt med det dåliga samvetet jag har det alltid, men jag har varit tvungen att släppa in andra i deras liv för min egen skull. Hade aldrig klarat det utan min mamma och car-Johans mamma, de har hjälpt oss mycket och gör fortfarende men inte i samma utsträckning som innan.
Men när vi fick Moa så kände jag inte så som med felicia, när jag gick hos psykologen så vet jag att jag sa till henne att så bar som jag mådde då och nu har jag aldrig mått i mitt liv. Jag var ung mamma sa alla jag skulle bli 21 år när jag fick felicia.
Jag hoppas att du blir bättre! för så som jag har mått vill jag inte att någon ska må.
Kram
Anna Lindh
Du har så otroligt fina och söta barn! Allt det andra du skriver känner jag igen mig själv i mycket också, helt normala tankar och känslor för oss mammor. Så skönt att höra att andra känner likadant ibland. Vi har också varit jättedåliga på att skaffa barnvakt genom småbarnsåren och just det där du nämner med kontroll tror jag har hindrat mig en del att ta tag i det. Vi har tyvärr inte heller närheten till några mor/farföräldrar här där vi bor. Men nu i helgen hade vi barnvakt en kväll i alla fall och både vi och barnen tyckte det funkade bra :)
Sköt om dig!
/Helene
Rara Zara! Jag började skratta när jag läste att du fick gömma dig under täcket när du garvade, för att inte väcka barnen. Helt underbart. Skratt är bra. Det frigör massa såna där hormoner som är bra för hälsan. Frossa i roliga filmer, lite choklad, tulpaner och så tar du ett par varv med dammsugaren o moppen (ja, inte mopeden, utan tvättmoppen) eftersom du mår bra utav att ha det städat runt dig.
Ni har haft en jobbig tid nu, med sjukdomar o lite sömn. Det tar ett tag, sen känns det lite ljusare. Reaktionen på en jobbig period, kan vara som du känner nu.
Våga be om hjälp.
Se om ni kan schemalägga lite egentid för dig. Kanske inte alltid fungerar, men att ni har ett mål att du ska ha just den tiden som bara din.
Och...kicka det dåliga samvetet i häcken (som vi säger på göteborgska)
Du duger. Du är bra.
Kram
Hej vännen!!! Nu tar vi tag i detta meddetsamma. Jag ringer ikväll efter föreläsningen så kan vi se om vi kan hitta ett sätt att hjälpa er. Vi vill detta jag och Pierre. Alla känner som ni och det kommer att lösa sig. Släpp in hjälpen och släpp kontrollen för en stund, kväll eller varför inte en dag eler helg.Hörs ikväll! kram best friend forever.
Mitt lilla hjärta jag blir så ledsen att du känner så här.Det är tufft att vara förälder speciellt med tvillingar som varit sjuka så mycket som dina.Egen tid är jätte viktigt..kan du inte komma hem??? Älskar dig massor du underbara dotter mitt lilla hjärta..puss
JA, jag känner igen mig! Egentid behöver man verkligen ha! Nu när jag håller på att skola in Inez på dagis har jag faktiskt kunnat få någon timmes egentid om dagen de senaste dagarna. Bara så lite kan göra mycket för en! Idag fikade jag i Degeberga och läste en tidning, bara DET liksom! Och igår städade jag, för jag skulle ha gäster på kvällen.
Städa och hålla rent, JA det är ett måste för mig också, för om det är för stökigt och rörigt och smutsigt här hemma så blir jag bara ännu mer nere än när jag står och tittar på "skiten"! Synd att man inte är rik så att man kunde ha en hushållerska så att man skulle få slippa i alla fall städningen... Men så är det ju tyvärr inte så det är bara att bita i det sura äpplet... och det känns alltid lite bättre just efter att man röjt. Så något bra måste det ju vara med det hela ändå...
Förresten, jag har ju faktiskt egentid varje tisdagkväll också, då sjunger ju ju i fantastiska Core gospel! :-) Så jag får säga att jag har det rätt bra ändå.
Det är skönt att kunna skriva av sig i en blogg tycker jag, och kunna dela med sig av allt, inte bara bra saker!
Bara så du vet, vi läsare "lyssnar" på dig! :-)
Varma kramar från lilla mig.
Jag vill ge dig beröm! Läser din blogg så gott som dagligen, den får mig att bli glad över att det finns äkthet kvar i många människor.
Du är mamma till 3 barn varav ett tvillingpar. Förstår du vilket jobb du gör varje dag??
Du stöttar din sambo i vått och torrt för att han ska kunna leva sin dröm.
Förstår du hur många mäns dröm du är bara där?
Du är otroligt kreativ och talangfull och skapar både vackra smycken, musik och härliga blogginlägg.
Förstår du hur många som avundas en sådan talang??
Credda dig själv, det är du värd!
Kram från en tjej som också vet hur svackor kan ställa till det!
Vet att du har svårt för att släppa taget och be om hjälp men ibland händer det, DU vet att både jag o familjen i Åby ställer upp :) Som maggan skrev här uppe, en kväll, en dag eller varför inte en helg med dans marathon ;) !! Vi finns här, glöm inte de =) Ta hand om varandra du o Emil, de är lätt att de blir för mycket och man glömmer bort de värdefulla.
Kraaaam Jenny ett samtal bort ;)
Hej vännen!
Man måste tillåta sig själv att vara nere och deppig, alla har sådana dagar/ perioder i livet. Men det är långt ifrån alla som berättar om dem! Jag tycker att du är så stark som gör det. Det tror jag många beundrar dig för! Håller verkligen med "beröm" inlägget ovan, du gör allt för din familj!! Har sagt förr och jag säger det igen, jag är så imponerad av dig!
Måste vara helt naturligt att reflektera över det, när du är hemma och inte "lämnar" det eller vad man ska säga! Du har så många vänner och inte främst era familjer som gärna hjälper er!
Ring gärna när du ska in till stan så tar jag barnen så kan du gå själv och shoppa eller på massage :) eller jag bor ju så nära erat gym, jag kan ju springa ner dit och passa dom medans du/ ni tränar!
Tycker att ni ska ordna barnvakt minst en dag eller helg och bara rå om varandra!!
Ta hand om diiiig!
kram kram kram!!!!
Vill börja med att skicka en stor varm kram till dig! Läser här inne dagligen och vet att du är världens bästa mamma till dina barn, tro aldrig något annat! Sen är det fullkomöigt normalt att deppa ihop emmelanåt, speciellt efter en tung vinter med mycket sjukdomar och lite sömn som ni haft. Det är tufft och svårt, men försök att ordna barnvakt någon gång då och då och släpp på alla måsten. Sen tror jag att det känns liiite lättare bara solen och våren kommer. Kram!
Alla behöver vi egentid, det betyder inte att ens familj betyder mindre för det! Viktigt att inte glömma sig själv tycker jag.
Jag brukar också vilja en massa men orka mindre när jag är nere, det jag tycker hjälper är att skriva ner punkter på saker jag vill få gjort o sen ta en sak i taget. Känns skönt när man kan stryka det man gjort och känna att man iaf gjort NÅGOT!! Annars blir allt så stort och man vet inte i vilken ände man ska börja.
O du, det är faktiskt tillåtet och strunta i allt även om man e mamma ;-)
Kramar
Hej Zara! Något som hjälper mig när jag mår dåligt är att ut och gå en runda och rensa tankarna. Kan du inte få en stund på förmiddagen själv för att ta en promenad. Jag förstår att det är svårt att få till varje dag men framförallt när du mår dåligt så är det viktigt att få lite frisk luft. Har du ingen väninna eller förälder som kan komma hem och passa barnen en stund medan du städar lite? Du ska inte ha dåligt samvete för att du ber om hjälp! Vi behöver alla hjälp och stöttning ibland. Och för barnen kan det ju vara roligt också om det kommer någon och busar och leker med dem en stund. Och sen är inte städningen det viktigaste utan ta det lugnt och välj en promenad före om du kan och orkar!
Ta hand om dig! Kram
man måste få finnas för sin egen skull inte bara
finnas till för andra, det suger energi .Du måste ta dig tid att vara bara Zara inte mamma, storasyster,svärdotter, artist,granne, kollega......
listan kan göras hur lång som helst inte sant!Kram M
Hej vännen...läste allt det du skrivit och härligt utan att ljuger så grät jag....kanske för att jag vet exakt vad du går genom...Jag har väl tur eftersom Niklas jobba i skyft så han är hemma mycket men just nu är det som du säger jobbig...dels så sover Freyah när hon själv känner för det he he he...Som nu sover hon och istället för att gå och lägga mig så sitter jag här o rullar tummarna (Niklas sover i gäst-rummet för han börja jättetidigt.
Tips: Även fast det svårt att hitta egen tid så är det tyvärr ett måste annars går man undan inombords...om det inte går att lämna ifrån sig barnen så får man endå tvinga sig till nåt litet....Jag måste vara men vartän Freyah är just för jag är MATEN..men jag kan känna att jag få lite egen tid om jag sätta på mina hörlurar och lyssna på min favorit musik men endå hålla ögonen öppna för allt omkring...sen blir allt jobbigare nu när det kallt och tråkigt.Ta med barnen så kan vi gå en härlig runda här vid havet o avsluta med nåt gott:) Kramar
Du är så stark, som orkrar dela med dig om detta, vet du det? Och som någon här skrev, du gör ju HUR mycket som helst-VARJE DAG!!! Och du verkar ha ur-gulliga människor runtomkring dig som bryr sig mycket om att du ska må bra!! Så ta all hjälp du erbjuds, det är värt så mycket!! Tack för att du finns och delar med dig Zara! Kram
