livrädd
Min fina familj som jag haft mys framför Robinson med.
Minns denna sanna dödångesten som jag fick efter jag fött Ängla som hela tiden legat och pyrt unde rytan som nu blossat upp igen efter Vilda & Älvins födsel.
Den ständiga oron att inte få finnas där när dom växer upp.
Att inte få älska dem oändligt, inte få ge dem trygghet & stöd.
Inte få skratta tillsammans med dem, inte bråka med dem, inte pussas med dem..
Att mamma bara en dag ska vara "borta"!
Just nu plågar den mig.
Har haft ont i nacken några dagar & igår kände jag att den är uppsväld på min högra sida.
Den ömmar.
Som en stor bula.
Trycker jag på den gör det ont.
Kanske en svullen muskel, stel. Jag bär barnen en del.
Men tänk om..
I dag upptäcker jag en ny leverfläcksliknande prick i armhålan.
Den är lite blå,brun,röd.
Det ömmar i armhålan.
Kanske för att jag har en "rak-prick", en körtel.
Men tänk om...
Kan man ringa till vårdcentralen & säga att man har en knöl i nacken & en ny prick i armhålan som ömmar utan att verka hypokondrisk?
Förmodligen inte.
Ska man ringa & säga att man hittat en ny fläck som verka misstänkt & sedan när man är där be dem kolla på nacken samtidigt precis innan man ska gå. "Jo, när jag ändå är här..."
Hde varit skönt för min egen oro, bara att kolla.
Jag betalar gärna 200:- för det (eller vad det kostar?).
Cancer, min skräck!
Vi läser dagligen bloggar om kampen mot cancer.
Vimmelmamman som ständigt lever i rädsla & ovisshet.
Andra, som tyvärr inte klarar kampen.
Mammor, fruar, barn, flickvänner...
Man borde sluta läsa, men ändå gör man inte det.
Man vill veta hur det går.
Klarar dom sig, hur mår familjen...
Men det kommer så nära..
Fast ändå inte.
Det händer inte mig, eller gör det de?
Usch, vilket hemskt inlägg.
Men jag behövde bara få skriva av mig.
Det är så skönt.
Få höra hur ni känner & tycker.
Är jag skvatt galen?
(ja lite det det jag..Har ju ätit medicin för min ångest)
Skulle ni ha kollat upp det?
I alla fall för att slippa oron?
ÄNGLA:
Mitt första barn.
Min första kärlek ;)
Min självständiga, roliga, charmiga, speciella & busiga tjej!
VILDA:
Mitt andra barn
Min andra kärlek ;)
Mitt busfrö, solstråle, pussgurka & charmfia
ÄLVIN:
Mitt tredje barn
Min tredje kärlek ;)
Min charmiga, mysiga, gosiga & keliga kille.
EMIL:
Min "kärlek vid första ögonkastet"
Mitt livs kärlek
Min trygghet
Min snygging
JAG ÄLSKAR ER SÅ HÖGT!
Nu & för alltid!
KLart att du ska gå och kolla det, Zara. Och det är inte alls hypokondriskt att gå och kolla sådant. Hellre en gång för mycket.... Och när man har familj, har fått barn, då är det en självklarhet att man ska vara extra rädd om sig.
Jag tror inte att du behöver vara orolig, men förstår din rädsla. Snälla Zara, beställ en tid och kolla upp det. Då kan du släppa oron sen.
Kan tala om för dig att jag också haft väldigt ont i nacken och varit svullen. I flera veckor var det så. Men det var en muskelinflammation. Och jag tror att det kan vara så på dig också.
Var rädd om dig, gumman. Ring till din läkare.
KRAM!
Carina
Gå till doktorn utan att fundera, bättre en gång för mycket än en gång för lite. Gå redan på måndag så du kan sluta fundera. Fattar att du blir rädd men det fixar sig. Jag kan följa med dig som stöd eller passa barnen. Måste vara hemskt med sådanna tankar, jag tänker likadant när jag har migrän, nu dör jag. Det är kanske inte så roligt att höra att man inbillar sig, men bättre det än att inte gå till doktorn, kram allt ordnar sig. Kram
Är du orolig ska du självklart kolla upp det. Med största sannolikhet är det inget farligt men det är ju värre för dig om du ska gå och må dåligt över det. Jag är ju själv småbarnsmamma som du vet (har köpt smycken av dig, älskar halsbandet :-) och tyvärr har jag nyligen fått diagnosen malignt lymfom. Så jag känner smärtsamt mycket igen mig i den rädsla du beskriver....
Jag är även sjuksköterska så jag vet att många krämpor har en så enkel förklaring. och kan man då bli av med sin oro genom att kolla det så ska man självklart göra det. Vi är alla olika, en del går aldrig till läkare medan vissa vill kolla upp det mesta, och inget är rätt eller fel, man ska ju göra det som känns bäst psykiskt flr en själv. Så boka en tid, så kan du sen njuta helhjärtat av din fina familj! Sen kommer man ju alltid vara nojjig som mamma, det går nog inte att göra något åt tror jag ;)
Kram på dig och familjen!
Hej min vän=)
Självklart ska du kolla upp det!!! Vi är ganska lika du och jag märker jag ibland! Precis samma tankar har jag med... Sedan barnen kom har jag ständigt en känsla/rädsla att nånting ska hända mig.
Jag har alltid haft en rädsla att jag ska bli sjuk och sedan barnen kom har den känslan/rädslan blivit mer skrämmande... kollar du upp det så kan du slappna av istälet för att grubbla!!!
Ikväll har jag varit på tjejfest Robert jobbar så morfar och mormor var barnvakt, men fick komma hem för elis var ledsen=(Pappa "morfar" kom och hämtade mig och lillbubben somnade på 5 minuter! skulle kunnat göra vad som hellst för att stanna kvar, samtidigt som känslan av att ens barn inte är riktigt trygg av att mamma inte är i närheten gör att känslorna nästan svämmar över...
Kram från norrland...
Det är möjligt att Du är "skvatt galen" som Du skriver, men i så fall är jag det också. Jga känner ofta precis som Du. En liten "krämpa" av nåt slag blir snabbt till ettl ivshottande tillstånd i min fantasi.
Jag ser det som ett tecken på hur mycket man älskar sina nära. För egentligen handlar det väl bara om rädsla för hur de ska klara sig utan Mamma, eller? Samt en rädsla att aldrig mer få uplleva en underbar dyblöt puss...
Kan inte detta vara ett tecken på att kärlek kan göra ont?
helt äligt zara, tårarna har nog aldrig strömmat så mkt som de gör nu... kolla upp det givetvis... men åh.. snälla, tänk inte nåt ont för det! det går bra ska du se! PUSS!!
Käre Zara
Klart du skal gå til doktorn og få kollat det. Selv gik jeg i 8 måneder med en "knöl" i brystet, men eftersom jeg präcis havde födt og fortfarende ammede min datter, så troede jeg det var en "mjölkknöl". Jeg havde en agressiv cancer, som han at sprede sig til lymforne. I dag er jeg frisk, men mine börn var 1, 3 og 13 år, da jeg blev syg, og jeg troede, jeg skulle dö. Så jeg forstår hvad du mener... jeg frygter også, at dö fra min familj!
Det er ALDRIG fel at gå til doktorn, jeg er sikker på, at det ikke er noget alvorligt med dig, men gå hellere nu end senere.
Mange kram til dig og din fina familj
Gå och kolla om så bara för att kunna slappna av själv ! Det e säkert ingen fara !
Känner igen det där, jag e jättenojjig nu under graviditeten, men framförallt nojjig o lite rädd för att inte räcka till, känner du igen den känslan?
Nova har varit ensamt barn nu sen födseln o hinner bli 4 innan bebisen kommer, hur ska hon ta det, kommer man räcka till osv ?
Tror alla människor, mammor speciellt har sådana här känslor, och rädslor som du beskriver. Oroa dig inte för att kallas hypokondrisk, du tar ju ansvar ! Bättre att kolla sig än att oroa sig !
Hej vännen! Ring nästa gång du känner så här så hjälps vi åt att övervinna rädslan jag tror alla besitter, att mista sitt barn, sin man eller dö själv. Du ska inte vara orolig, kolla det ska du men jag tror inte att det är nåt. Du har en underbar familj och den kommer du alltid att ha =) och de kommer alltid ha den underbara mamman och sambon och resten av oss delar din vänskap. Ha det bra nu och ta dagen som den kommer! Kram din vän
Gå och kolla så att du slipper oroa sig! Folk söker för alla möjliga saker. Inom vården har vi en stor förståelse för oro. Så gå inte och oroa dig i onädan när du lätt kan kolla upp det.. Dödsångest och att inte få vara med sina barn när de växer upp har vi nog alla lite var. Har inte sovit i natt eftersom jag ska åka i väg från min familj nu i ett par dagar. Tanken om det skulle hända dem eller mig något under tiden jag är i Falun som gör att vi aldrig skulle ses mer skrämmer mig oerhört mycket, men jag försöker att mota bort tankarna..
Kram
Självklart ska du kolla upp det!! Jag hittade ju min cancer i tid, tack vara min man som pushade mig att gå till vårdcentralen och kolla en fläck. 120 kr är inga pengar och ett par ärr på kroppen är igenting när jag nu mår bra och är frisk!! Krama dig och familjen från mig, Karin
Gå och kolla så det inte är nått först,gå sen till massören Anders på SportMed. Han botade min inbillade cancer som jag hade. Jag var svullen på ena sidan av nacken och halsen och var fullkomligt övertygad om att jag hade fått en tumör och skulle dö. Men jag fick massage fyra gånger och det blev bra. Efter första gången känns det som nån har kört över en men sen försvann smärtan och svullnaden la sig. Det är värt att prova. Inflammation i musklerna i nacken är lätt och få. Men som sagt kolla det först. Hypokondrisk eller rädd om sig själv....man kan kalla det vad man vill. Ta hand om dig,kram kram.
Älskade unge,klart att du ska gå till dokt beställ tid imorgon.Tror inte heller att det är något farligt..kommer du ihåg att jag tog bort en lever fläck som blödde? det var inget farligt..Din nacke tror jag att det beror på muskeln så mycket som ni bär på barnen son trots allt väger en del.Kände ju själv det nu när ni var hos oss..Döds ångest tror jag att dom flesta får när man får barn jag var en av dom,man är så orolig att inte få finnas hos sina barn...Mitt hjärta beställ en tid imorgon så du slipper vara orolig..älskar dig
Om du känner att du behöver kolla upp det så ska du göra det! Tror absolut inte att det är något allvarligt!! Känner igen den oron eftersom Emelie också har ångestattacker, hon har fått hjälp med medicin nu men fortfarande kommer det oro över sjukdomar. Alltså helt naturligt!!! Du kanske skulle må bra av medicin ett halvår eller längre så du slipper oron? Kram på dig och hela familjen!
Kan berätta förresten att tumörer inte ömmar, mina gjorde inte det och vid min första diagnos hade jag i armhålorna. Knölen på axeln är helt troligt en irriterad muskel, har kompisar som brukar ha massa knöliga muskler.
Kram igen
Du är inte ett skvatt galen! Jag plågas också med denna ständiga ångest och oro (valde att inte äta medicin) av att dö ifrån min familj och tror att jag drabbats av både det ena och det andra.. Har dock hört att det är helt normalt efter en förlossning att ha det så, då man är så rädd om sitt allt!
Jag är också rädd för att dö i cancer..
Även om jag endast är 20 år utan barn så finns oron där då mamma dog i cancer efter 2 års kämpande när jag var 11 år. Även mormor hade cancer. Det finns i släkten. Jag antar att man ska försöka ta dagen som den kommer o njuta av den. Det låter hemskt, men cancer är inget du ofta kan förhindra att den ska komma, en dag finns den bara där. Jag menar såklart inte att du kommer få cancer =) Menar att oroa sig känns så meningslöst egentligen.. Jag försöker blunda för det. Får ja det, ja då får jag ta tag i det kämpadet då.. Innan dess (om ja nu skulle få det) så finns inte cancer där för mig så länge jag unviker att tänka på det
Zara, du är så rar och så mänsklig. Inte ska du gå omkring o varar orolig. Så du inte kan njuta av din fina familj. Spring till doktorn så ofta du vill. Det är våran rättighet att gå till läkaren. Du betalar i kassan och kan söka för vad som helst.
Känn aldrig att det verkar dumt det du söker för. Du har betalat. Kram, rara Zara. Du är bara överansträngd ska du se. Kram igen! :)
Klart du kan ringa vårdcentralen men jag hade nog hellre försökt komma till någon annan än en läkare på en vårdc. Jag har inte så bra erfarenhet av dem tyvärr. Jag pratade med min sjukgymnast om sådana funderingar som dina. Han sa att jag hade dödsångest! Hu, så hemskt det lät! Sen fick jag en ordentlig undersökning med blodprov mm för att bevisa för mig att jag är frisk. Sen pratade han en del med mig om hur jag ska tänka, att jag inte ska läsa bloggar om cancersjuka (jag mår helt enklet inte bra av det) och han pratade också en del om statistik och mentalstyrka mm. Kanon! Det hjälpte mig mycket och bara det att han sa att jag ahde dödsångest fick mig att tänka om, att vara glad för det jag har att fokusera på ett annat sätt, på att göra bra saker för mig själv och för att må bra.
Hoppas du kan få hjälp! Kram! /Marina
NEJ du är INTE konstigt och ABSOLUT INTE ensam!!!
Du skrev om hemifer , vet du om de är lika effektiva ? jag borde kanske ringa barnmorskan, men har fått för mig att de skriver ut niferex för att det är vanligast ... o vissa säger den e mest effektiv men illamåendet suger verkligen ! klarade du dig från det med ? tack för tipset !
Söta du! Kolla upp för säkerhets skull! Så du får lite lugn i din själ, det ÄR värre än någon ens kan föreställa sig att ha sån ångest! Tror att det är allra bäst att göra det och gör det imorgon direkt! Men största sannolikhet är det inget utav allt det hemska du mår dåligt över!! Jag håller verkligen tummarna att du ska orka släppa ångesten sen! Kram
Jag tycker absolut att du ska kolla det Zara. Så kan du utesluta det. Tar bara massa onödig energi! Ang. ångesten inför döden och att inte finnas där för sina barn tror jag bara är ett sunt livstecken. Det visar att man är ödmjuk inför livet och inte tar det för givet! Det visar ju även din enorma kärlek till din familj! och den fina sammanhållning som ni har! Hör av dig om det är något. hälsa alla! kram
Hej igen vännen!
Ville bara tala om att det är i morgon, tisdag, som tidningen kommer ut som jag är med i. Tidningen Nära, nr 2. Du vet, mitt möte med ett medium, det jag berättade om.
KRAM!
Hej, slösurfade förra veckan. Hittade din sida, glad för det. Befriande att läsa om att det finns flera som är lite "galna" :) Därför jag fastnade, du verkar så skönt ärlig. Kan oxå va för att jag läste om din skräck för magsjuka.. Emetofobi, tack. Ingen av min närhet fattar vad jag menar i vanliga fall om ämnet kommer upp.
Du verkar va en supergullig mamma, barn är härligt men det är svårt att inte oroa sig och hantera ångesten ibland. Ring doktorn. Jag hoppas du kan slappna av då. Ta hand om er :)
Kram Elin
Hej Zara!
Ja man blir verkligen mer orolig för att själv bli sjuk när man har fått barn. Hoppas att doktorn kan stilla din oro, och det snarast!
Såg förresten nyss en gammal bild på Emil på Facebook http://www.facebook.com/#/photo.php?pid=335048&id=589381770 och OJ vad han och Ängla är lika om man ser honom på den bilden! :-) Nu var den på rätt långt håll men ändå.
Hade varit skoj att se en bild på dig från yngre dagar och se hur lik hon är dig också.
Många tycker att Tove (min äldsta) är lik sin pappa men det ville jag överbevisa så jag letade upp ett foto på mig när jag var i hennes ålder och ack ack vad folk bedrar sig... hehe!
Ha det så bra och sköt om dig!
Lilla vännen! Inte ska du gå och vara orolig. Säkert är det inget, utan det har nog kommnit efter att du burit på barnen. Men du ska GÅ OCH KONTROLLERA DET!! Både för att du ska må bra och tänk på alla som älskar dej, de vill att du ska må bra.Kramar Anita i Smedstorp
Jag är exakt som du! Efter jag fick barn kom dödsångesten och även jag äter medicin för det! Väldigt vanligt tydligen... Så du är inte konstig! Kolla upp något om du verkligen är orolig, vi betalar ju ändå för det!! Kram!
Kära Zara!
Jag förstår att du känt dig orolig - vem hade inte gjort det! Om du har en bra husläkare kommer han eller hon alltid att ta dig på allvar. Jag har själv haft tre knölar på halsen (första gången när jag var gravid första gången för 17 år sen) och det är inte kul att bli stucken just där men hellre det än att inte göra det. Hittills har det varit ofarliga knutor.
När det gäller dödsångesten är den förståelig, tror nästan alla reagerar helt annorlunda på många saker efter de fått barn.
Jag tror att du kanske skulle bli lugnare om du hade möjlighet att testa meditation eller heling (om du är öppen för sådant förstås). oro och ångest sliter på en.
För tre år sen (mitt i AIDA-tiden) kraschade jag i en utmattningsdepression med panikångest och fruktansvärd dödsångest. Jag vågade inte ens vara ensam hemma eller gå nånstans av rädsla att dö. Kollade hjärtat noga och det var inget "fel". Efter en tids medicinering kom jag med i en samtalsgrupp, där vi både fick prata ut om våra känslor men också lära oss "tänka om" och slappna av. Det var oerhört värdefullt för mig. Jag får fortfarande jobba med mig själv, men känner nästan aldrig dödsångest numera. Och det är skönt! Både fysisk och psyksik ohälsa är precis lika jobbigt, fast folk som inte har egen erfarenhet fattar inte det. Var rädd om dig!
KRAMAR Eva-Marie
