Min Iphone
Jag hade den med mig i handväskan när jag gick hemifrån till teatern, vid lunchtid upptäckte jag att den var borta!
Jag har letat både på teatern och hemma men den är spårlöst borta!
Så i över en vecka har jag varit utan telefon, vi har inte ens en hemtelefon.
Snacka om att bli handikappad!
I dag skickar i alla fall Telenor ut ett nytt simkort, så förgoppningsvis är jag kontaktbar i morgon igen.
Men inte förrän i April kan jag förlänga mitt abonnemang och få en ny Iphone!
En och en halv månad utan min kära Iphone!
Inte klokt att man kan bli så beroende av något!
Men jag tror de flesta som äger en har blivit det mer eller mindre.
Den har ju allt!
Så trist att den inte kommit tillrätta än. Och vad konstigt att den bara försvunnit så där. Du Zara, jag har numret till en fjärrskåderska som ska vara jäkligt bra på att hitta försvunna saker. Kanske värt att prova?
Kram
Ang. sierskan jag skrev om så kan du kolla här:
http://www.anna-lena.se/medialvagledning/mediumforsvunnasaker.html
Visst blir man beroende. Ett skapat behov, men dock. den underlättar så mycket. Vi har inte heller hemtelefon längre så man blir verligen låst.
Får Du en "lånetelefon" från Telenor eller måste Du ordna tillfällig mobil själv?
Ja, jag vet precis hur det är!! Har också en iphone! :)
Jag förstår dig. Konstigt att den bara försvunnit så om du hade den i handväskan...:(...säkert nån oärlig person som fått tag på den..tyvärr. Hoppas att den kommer tillrätta. Ja du har så klart redan kollat hos polisen?...Tyvärr finns det folk som inte har nåt samvete alls....kramis
Förresten har du någon mobil att ha så länge? Jag har en här annars, en Samsung som inte är låst till någon operatör. Om du vill låna.
Kram
Usch ja, jag förstår din känsla, min iPhone är jag helt beroende av. Lite tragiskt kanske att man är det men skit samma :-D
