Tarzan

 Kristianstads Teater.

Publik: Cirka 450 (fullt).

Glad geting:
Skandinavienpremiär på en Broadwaymu-sikal i Kristianstad. Inte illa.

Sur geting:
Ljudet ? bör justeras.

 

Varmhjärtad Tarzan

Av vår hjälte från 40- och 50-talets film-matinéer har det blivit en underhållande, varmhjärtad och till och med lite rörande musikal.

Dessutom; Trea i världen och etta i Skandinavien är onekligen imponerande av den ambitiöse Emil Sigfridsson och hans spel- och sjungglada gäng i Kristianstad med stor omnejd.
Storyn, som naturligtvis fokuserar på Tarzan och Jane, speglar här livet i djungeln, en djungel snarlik den civiliserade värld vi andra lever i. Men känslorna är desamma.
Musikal-Tarzans djungel är fylld av färgglada och färgstarka varelser; Dansande fjärilar i luften och levande blommor på marken.
Dessutom en jätteflock apor som går-illa (hm), men som dansar desto bättre.
Tarzan själv, som kommer infarande på en lian högt över huvudet på publiken, gestaltas med inlevelse av Emil Sigfridsson, som inte är den skrikande ?apornas son? som föregångare som Johnny Weissmüller, Lex Barker, Gordon Scott och Christopher Lambert var.
Sigfridssons Tarzan är mjuk och lite desillusionerat vemodig inför människans jakt på hans djungelvänner.
Jane spelas nyanserat av pålitliga Zara Kronvall, och kring sig har de aktörer som alla förtjänar plus i kanten vilken av de skilda världarna de än rör sig i.
Musiken var, som alltid av Phil Collins, tämligen anonym även om ett par duetter stack ut när inte rytmerna satte fart på dansarna.
Premiärpubliken var stormförtjust
Så om det här kommer att gå?
Lita på djungeltelegrafen!

Av Tony Kaplan
[email protected]

(taget från Kvällsposten.se)